Att få vakna med ett barn i magen.
Idag vaknade jag, fortfarande med ett litet liv i magen. Det är lätt att glömma att vara tacksam varje dag för att allt är som det ska. Men imorse slog det mig att om jag får vakna upp om två veckor och fortfarande är gravid så har jag fått vakna en dag mer med det här barnet i magen än vad jag fick göra med Nils.
Man ska verkligen inte glömma att vara tacksam för det man har, man vet aldrig hur morgondagen ser ut. Kanske vaknar du upp och har förlorat det största och viktigaste i ditt liv. Eller så vaknar du upp och allt är som vanligt. Var tacksam då även om det bara är en trött, ruggig vardagsmorgon... Det ska jag bli bättre på. Jag tar inget för givet längre, men det är lätt att glömma att vara tacksam för att allt är precis som vanligt.
Kommentarer
Trackback
