Jag tycker det är jobbigt när fakta kommer fram så långt efter att vi förlorat Ivar. Det gör inte att jag får mitt avslut, utan snarare blir det så att det rivs upp igen och jag börjar tänka "tänk om...". 

 

Jag fick veta för en vecka sen något som jag lika gärna kunde fått veta direkt när han föddes eller till och med innan han föddes. Det jag fick veta var dessutom något som skulle kunna förhindrat att förlossningen satte igång så tidigt. Under hela graviditeten hade jag jätteont i ryggen och sökte för det in i det sista. Det enda jag fick till svar från alla olika läkare, barnmorskor och sjukgymnaster är: det är jättevanligt att ha ont i ländryggen, det finns inget man kan göra åt det. 

 

Jag träffade en läkare förra veckan och sa till henne att jag inte haft ont i ryggen sen graviditeten och hon svarar då (som om att det var helt självklart) att min ryggsmärta berodde på att livmodertappen stramade och var för kort, vilket till slut ledde till att min kropp "tappade" graviditeten och förlossningen startade. Jag sa då att jag sökt för det men att ingen ens tagit upp att det kunde bero på tappen. Hon tittade i min journal och sa att hon kunde se att jag ju sökt fram till bara några dagar innan han föddes för "starka smärtor i ländrygg" och då blev jag rekommenderad att gå på vattenjumpa för gravida. Sagt och gjort - dagen efter åkte vi akut till förlossningen. 

 

Tänk OM någon av dessa ca 6-7 personer som jag träffade under min graviditet hade föreslagit ett helt vanligt vaginalt ultraljud. Hade någon tänkt den tanken så är chansen stor att jag idag skulle sitta här med en 5 månaders bebis istället för att sitta här och vara förbannad över att ingen tänkte OM. 

Jag hade för mig att januari var den segaste månaden på året? Drygt halva januari har ju visst redan gått nu inser jag. Även om jag i princip inte jobbar något nu så flyger tiden förbi! Kanske mycket på grund av att vi flyttat och håller på att installera oss i vårt nya hem. Vi har köpt en lägenhet och det känns så roligt att få göra precis som man vill ha det hemma. I helgen ska vi beställa nytt kök så vi kommer väl hålla oss sysselsatta ett bra tag framöver.

 

Jag tycker inte bara att det är roligt utan också väldigt skönt att ha fullt upp med annat så jag inte riktigt "har tid" att tänka så mycket på Ivar. Jag menar såklart inte att jag vill förtränga honom men det är just när man inte har något att göra som alla dessa "tänk om" kommer upp och jag börjar älta vad man kunde gjort annorlunda för att möjligen kunnat få ha honom här. Nu fokus på att 2014 ska bli så bra det bara går!