Ta gärna en varm dusch

Här kommer nu, nästan 7 månader efter vi förlorat Ivar, ett inlägg som jag tänkt skriva sen dess men som jag inte haft styrkan att skriva förens nu. 
 
Jag har ju från sjukhuset fått veta att Ivar var ett missfall. Något jag tycker är helt sjukt att man kan kalla det. Men okej, kallar dom det missfall på sjukhuset så gör dom, jag vet att det var ett barn. Något jag däremot inte kan acceptera är den information jag fick på en lapp med mig bara ett par timmar efter att jag fött Ivar. Vi hade träffat en överläkare som pratat med oss om vad som hänt osv. Jag hade fått så mycket lugnande och var allt annat än mottagbar för information i det läget. Jag vet att pappa frågade om vad som gäller nu när jag skulle åka hem. Rent kroppsligt så orkar man ju inte med vad som helst efter en förlossning. Överläkaren berättade då att vi skulle få med oss en lapp hem med information om vad jag fick och inte fick göra, vad jag skulle tänka på osv. Jag kommer nu att kopiera exakt vad som stod på pappret jag fick. 
 
Till dig som fått ett missfall
 
Varför?
Ungefär en av sex gravida kvinnor får missfall. Oftast beror det på att naturen gjort fel när ägget och spermien smälte samman och då kan inte graviditeten växa på rätt sätt. Istället för sig kroppen av med det - man får missfall. Det finns inget man kan göra för att förhindra ett missfall. 
 
Vad händer nu?
När du var hos läkaren fick du antingen veta att...
Du håller på att få missfall eller att du haft ett missfall och att det mesta kommit ut. 
 
Om du håller på att få missfall kommer din kropp att sköta det hela på egen hand. Det som finns i livmodern stöts ut i form av en måttlig-kraftig blödning. I enstaka fall kan man behöva göra en s.k. skrapning av livmodern.
 
Om du har haft ett missfall har det mesta av graviditeten redan kommit ut. Blödningen brukar dock fortsätta i 1-2 veckor. Undvik bad, samlag och tamponger så länge du blöder. 
 
Vad händer i kroppen?
Missfall börjar vanligtvis med en blödning och kramper över livmodern (menssmärtor). Blödningen är rikligare än vid en vanlig menstruation och kramperna kan bli kraftiga. Blödningen innehåller ibland stora mörkröda klumpar och du kan även se graviditetsrester som är rosa eller gråaktiga. När vävnaden kommit ut försvinner kramperna och du mår bättre. Det hela tar från några timmar upp till ett dygn. Därefter minskar blödningen, ungefär som till en vanlig menstruation och håller på i 1-2 veckor. Nästa mens kan vara lite sen.
 
Smärtorna
Att ta en varm dusch eller att klä sig varmt kan kännas bra. Vid behov kan du ta ipren/ibumetin eller alvedon/panodil.
 
Hur stor är risken för ett nytt missfall?
För det flesta kvinnor är risken för att få ett nytt missfall mycket liten.
 
 
För att sammanfatta så har jag alltså fått ett missfall. Ägget och spermien gjorde visst fel. Det kom måttligt med blod, jag ska inte ha sex så länge jag blöder, jag kommer må bättre när jag slutat blöda och det känns bättre om jag tar en varm dusch.
 
När jag läste lappen antog jag att jag fått fel lapp och kontaktade sjukhuset. Svaret jag fick var att det var rätt lapp, du har ju fått ett missfall och det här är den information vi delar ut till kvinnor som fått missfall. 1 av 6 gravida kvinnor får ju faktiskt missfall så det är väl inget jag ska hetsa upp mig över... Tycker att det är helt sjukt att det får gå till såhär. Som att det inte är jobbigt nog att gå igenom vad man går igenom. Man ska få information som är helt jävla oväsentlig. Det hade ju varit bättre om jag inte fått med mig något hem. Hur svårt kan det vara för sjukhuset att skriva en lapp om vad som faktiskt gäller om man får ett s.k. SENT missfall och tvingas föda fram ett barn? Det är ju inte direkt bara en måttlig blödning som kommer när man får ett s.k. missfall i v.22
 
 
 


Kommentarer
Belinda

Här gjorde sjukhuset helt fel! Att du ens ska behöva läsa denna information är helt sjukt! Jag förstår att du ringde till dem! Jag känner bara att man borde gå vidare med detta, så att ingen ska behöva få denna information i det läget som du var, hur tänker dem? Massvis med kärlek till dig, du är så stark som kan prata om allt som hänt! ❤️

2013-11-11 @ 08:07:52
Jennie

Det sjukhuset gör är korrekt enl deras riktlinjer, sen kan man tycka att det är helt åt h*****e att dom inte gör olika lappar åt olika "missfall". En för dom som "bara lite lätt" blöder.. En för dom som måste gå igenom en förlossning. Varför dom kallar det missfall och inte förtidigt född är ju som du säkert förstår vara för man måste dra gränsen någonstans.. Du kan vara en timme från att gå in i förtidigt födda barn fasen.. en minut ifrån, det spelar ingen roll. Låter kanske helt hjärtlöst och idiotiskt, men man kan inte se från alla patienters perspektiv, utan man måste hår dra alla över samma kam. Ta för guds skull inte detta som om att jag skulle tycka att det är rätt, jag har gråtit många gånger när jag läser din blogg. Tycker det är sååå hemskt. Tycker du ska kontakta sjukhuset och förklara hur det fick dig att känna, och ge förslag på att skilja tidiga missfall från senare, för den infon du fick stämmer inte alls in på din situation. Så även om du fick detta så kanske det kan leda till att nästa person slipper detta. Sen vill jag bara säga att jag såg i tidigare inlägg att du ursäktade dig, för att du tjatade om detta.. Men faktum är att du skapade bloggen för att kunna älta.. Du ska ALDRIG ursäkta dina känslor, framför allt inte när det kommer till din son. Om folk inte gillar att läsa sånt så får dom helt enkelt bytta blogg. (jisses jag skriver en hel uppsats till dig) Kan tänka mig att ni försöker bli gravida nu igen, vilket jag hoppas att ni blir, men bara så du vet så kommer inte en ny graviditet ta bort känslorna, kommer inte att förändra att ni förlorade Ivar. (vilket du redan vet) Men kroppen skriker antagligen efter ett barn nu. Tror det är viktigt att du bearbetar denna graviditet och förlust innan det är dax igen.. För en ny graviditet förändrar inte det som hänt som sagt. Och det är sååå viktigt att man inte är stressad när man är gravid, det är jobbigt som det är, viktigt att man 100% är fokuserad på bebisen imagen här och nu, och inte.. denna vecka kändes det så här förra gången.. osv (Hoppas du förstår att jag menar väl) Och av egen erfarenhet så kan jag säga att när du väl får hålla din bebis så kommer du förstå varför det blev så här, för om Ivar skulle bli född så skulle du antagligen inte ha den bebisen som du då har i dina armar. Och ett liv utan just denna bebis går inte att tänka sig.. (shit vilken tröst det ger nu..!!! NOT!!) Men vill ändå att du ska veta att det är så det känns sen, och det ändrar fortfarande inte att din förstfödda inte finns hos er, men det ger en känsla av att det hände av en anledning.. Och det är just att denna bebis skulle vara eran förstfödda.. Oki det va allt för denna gång.. Som sagt så hoppas jag verkligen att ni får eran bebis snart. Om du vill så kan du maila mig, (gav mig tröst att höra andras historier, veta att jag inte va ensam). Jag och många vänner till mig har förlorat barn i missfall och dödfödda och även när barnet varit allt ifrån 1-15 år.. Jag är en gammal vän till Olle, så ingen creepy främling. Finns både på fb eller på angiven mail adress. jag är bra på att lyssna och det kanske kan vara sköt att älta din historia ännu mer för att få en chans att prata och bearbeta.. (att prata om det är bland det mest självläkande man kan göra) Men oxå om du vill höra flera historier. Massa kramar Jennie

2013-11-15 @ 10:56:02


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0