Osynligt barn
Märkligt att man kan sakna någon så ofantligt mycket.
Någon som egentligen aldrig tidigare existerat.
En gång var det bara du och jag, samma som nu.
Men något hände däremellan, du blev far och jag blev mor.
Nu är det bara du och jag och ett osynligt barn.
Om någon ser oss komma gående, sida vid sida,
ser de inte det skrattande barnet vi håller i handen mellan oss.
Vi är föräldrar som bär vårt barn inom oss, osynligt för världen.
Kommentarer
M
Va fint skrivet!
Stämmer så väl! <3
Trackback
