Nya glasögon.

Jag vet och jag förstår att det inte är konstigt att jag lägger märke till varenda barnvagn, varenda gravidmage, varenda bebis, men det är så jävla påfrestande. Jag missunnar verkligen inte alla andra som har barn. Tvärtom! Men att veta att jag själv skulle haft det där gör att det känns som att någon slår mig jävligt hårt i magen varje gång jag utsätts för något av ovanstående. 
 
Jag vet att jag inte kan utesluta det ur mitt liv heller. Det går inte, barn är en för stor del i livet. Det skulle inte spela någon roll om jag dolde alla jag kände som har eller väntar barn på facebook. Jag kommer ändå se nyfödda små liv och gravidmagar när jag går in där. Jag behöver inte gå in på facebook mer, men det spelar heller ingen roll. Imorse när jag satte på tvn var det första jag såg en stor gravidmage. Jag bytte kanal och möttes istället av frågan om föräldrar måste leka med sina barn. Då blev jag förbannad istället, vilken förälder vill inte leka och spendera tid med sina barn? Jag bytte kanal igen och fick då precis höra "mina två bästa kompisar är gravida och nu har jag ingen att gå ut på krogen med..." då stängde jag av tvn. Men det spelar heller ingen roll. När jag gick ut med hunden mötte jag en pappa som kom gående med sin bebis i en vagn. Jag kan inte välja att inte gå utanför dörren. I lördags när jag jobbade var jag tvungen att prata med två gravida tjejer som inte har en aning om vad som hänt mig. Jag kan inte välja att inte prata med dom, det är mitt jobb. I eftermiddag ska vi till kuratorn, då vet jag att jag med största sannorlikhet kommer möta både gravida och nyfödda. Jag måste möta barn och gravidmagar för barn är en så stor del av livet. Men jag önskar att jag slapp känslan av att någon tog all min luft varje gång jag möter en sådan situation. Jag önskar att jag inte kände som om att jag ville falla ihop i en liten hög varje gång jag ser en blivande mamma.
 
Jag har nya glasögon på och ser allt som har med barn att göra. För innan det här hände hade jag inte tänkt på allt jag skrivit om på det sättet för det är en naturlig del, en stor naturlig del av livet. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0