Idag insåg jag att jag fortfarande inte kan styra över mina känslor, efter ett antal bra dagar så bröt jag ihop, offentligt. Jag är glad att det inte var på jobbet och jag är glad att O var med när det hände men fy fan vad jag hatar mina bakslag. Ibland när jag tror jag är stark och redo att möta gravida och nyfödda så är det som att någon sparkar undan benen på mig och jag faller handlöst. Idag var det dock lite annorlunda för jag mötte inte bara  'person med gravidmage' utan även 'person jag vet vem det är med gravidmage'. 

 

När jag möter 'person med gravidmage' vet jag inget om vad den personen varit med om. Jag vet inte om hon varit med om samma sak som mig, om hon fått flera missfall eller om hon längtat och försökt bli gravid i flera år. Idag mötte jag 'person jag vet vem det är med gravidmage' en person som jag vet blev gravid oplanerat och som sagt att hon inte vill ha barn alls. Det är så orättvist att hon som 'råkade' bli gravid fast hon inte ville ska få barn i höst och jag som längtat efte ett barn står och tittar på. Jag vill inte möta personer som jag vet planerat skulle få barn efter oss gå runt med stora magar och veta att dom kommer få barn före mig, långt före mig och att dom får vara med om allt jag också skulle fått vara med om.