En gamlings kropp.
Jag får behandla min kropp som om den vore 90 år gammal nu för tiden. Man tänker verkligen inte på alla rörelser man i vanliga fall gör av bara farten som jag måste hejda. Ännu svårare är det eftersom jag inte direkt har ont. Det är en ansträngning för min kropp (eller snarare min livmodertapp) att resa sig ur soffan, plocka ur diskmaskinen, gå i trappan och till och med att nysa. Jag har blivit så medveten om allt jag gör. Jag brukar gilla att ha "to do listor" och vad jag egentligen skulle gjort utan problem på en ledig dag får jag nu sprida ut på en vecka. Jag får ifrågasätta vad som är rimligt att göra på en dag. Är det rimligt att klara att gå till affären som ligger knappt 100 meter bort idag när jag redan lagat lunch och plockat undan i köket? Kan jag gå i trappan en gång till idag så jag kan gå ut till bilen och åka bort till mamma och pappa? Min dos av aktivitet är verkligen löjligt låg. Det jag ansåg var en kort promenad förut är för långt att gå idag.
Men det måste vara värt det. Hur långtråkigt det än är att ligga hemma i soffan hela dagarna så vet jag att jag inte kommer ångra en sekund om vi får behålla det här lilla livet. "Bara" ungefär fyra månader kvar innan cerclaget ska klippas bort och h*n är välkommen att komma! ❤️
Kommentarer
Trackback
