Gått in i 2015
Jösses, trodde inte när jag skrev den här listan med delmål att jag skulle komma så långt som jag gjort nu. Bara ett endaste delmål kvar nu!
• se ett hjärta slå (risken för missfall minskar markant)
• gå förbi tolfte veckan (risken för missfall sjunker ytterligare)
• göra kub (för att se att fostret verkar friskt)
• sätta cerclaget (ska hjälpa tappen att hålla sig stängd)
• rutinultraljud (man ser närmare på alla organ)
• gå förbi 19+1 (Nils födelsedag)
• gå förbi 20+6 (Ivars födelsedag)
• gå till v 25 (barnet lungor är så utvecklade att de kan andas luft)
• gå till v 28 (risken för skador sjunker drastiskt om förlossningen skulle starta)
• gå in i 2015 (är då i v 33 och riskerna för komplikationer sjunker självklart ju längre barnet får vara kvar i magen)
• gå till v 37 (då klipps cerclaget bort och barnet räknas inte längre som prematurt)
Nu är vi alltså inne i 2015, det börjar dra ihop sig på riktigt nu. Jag har försökt hålla mig positiv men jag inser mer och mer nu att jag inte riktigt vågat ta till mig att vi snart kan ha ett barn hemma. Först nu så börjar det sakta sjunka in att det faktiskt är stor chans att allt går bra nu! Det är ju helt sjukt, efter så lång väntan så kanske det faktiskt är så att det snart är vår tur på riktigt?!
I måndags styrde jag bilen till sjukhuset för att träffa min läkare och mäta tappen. Tyvärr var hon sjuk så jag fick träffa en annan läkare, jag ser ju gärna att det är samma person som mäter tappen då sannorlikheten är större att hon mäter likadant från gång till gång. Fördelen med att få träffa en annan läkare var dock att han tyckte att vi ändå kunde passa på att göra ett tillväxtsultraljud när jag ändå var där. Det är ju alltid kul att titta på bebis också och inte bara på tappen. Allting såg fortfande ut att vara precis i sin ordning och vikten var då uppe i 1800g vilket var precis enligt kurvan. Tappen verkar också hålla sig stabil än så jag vågar röra mer och mer på mig nu.
Jag fick också en stor överraskning på ultraljudet. Jag frågade bara av en ren slump om barnet låg så man kunde se kön. Jag sa också att vi egentligen fått veta men att jag ändå tyckte att det vore kul om han som aldrig träffat mig innan ville kolla. Han bad mig att hålla hemligt vad vi fått veta och började kolla, efter en stunds undersökning tittar han upp på mig och säger "ja, men det måste vara en tjej...". När jag då lite chockad svarar att vi fått veta att det är en kille så kollade han länge och väl och efter ca 10 minuter så började vår tid ta slut så jag fick lämna sjukhuset med en ny ovisshet. Jag tycker det är spännande att se vad det nu är för kön på bebisen när den kommer ut, men känner mig också lite nollställd. Jag var ju helt säker på att det var en tjej tills vi fick veta att det var en liten kille, sen dess har jag ju ställt in hjärnan helt på att det är en Harry som vi väntar på. Men kanske stämmer min magkänsla ändå att det är en flicka? Tur ändå att vi inte köpt så mycket än och att det vi köpt är ganska neutralt. Nu är jag mer än nyfiken på vem det är som bökar runt där inne!
Kommentarer
Jennie
Men gud va spännande det blev nu!! Hoppas veckorna går fort så vi får veta!! Jag sa till Olle att jag va helt säker på att ni skulle få en flicka! Men är ju ganska svårt att se på slutet när bebisen börjar bli så stor.. Spelar egentligen ingen roll, bara ni får era bebis denna gång! Kram
Sara kusin
Oj, nu blev det ju ännu mer spännande :) Är så skönt att se att lilla bebisen är kvar inne i magen fortfarande. Nu ska det gå hela vägen!! Så det så! Många kramar.
Anonym
Oj, nu blev det ju ännu mer spännande :) Är så skönt att se att lilla bebisen är kvar inne i magen fortfarande. Nu ska det gå hela vägen!! Så det så! Många kramar.
Trackback
