Better safe than sorry.

Idag valde jag att ringa till förlossningen. Mina läkare och min barnmorska påminner mig alltid om att det är bättre att söka en gång för mycket än en gång för lite om jag är orolig. Orolig har jag varit hela graviditeten så att jag inte bett om att få komma in extra innan är väl ett under.
 
Men hur som helst så har jag haft väldigt ont i ryggen idag. Det enda tecknet på att jag öppnat mig med Ivar och Nils. Då kände jag att det var dags att ringa in. Förra veckan var jag inne och mätte tappen och kollade cerclaget och för första gången sen operationen hade tappen förändrat sig. Den hade minskat med 12mm och jag hade börjat öppna mig inifrån. Med den vetskapen kändes det ändå självklart att ringa förlossningen för att få komma in. Det jag inte räknat med var att dom inte tyckte jag skulle komma in. Snopen la jag på luren, men efter lite eftertanke kände jag nej. Nej, jag tänker inte sitta hemma och hoppas att allt är i sin ordning. Tänk om något är fel och så sitter jag hemma och avvaktar. Så O fick komma och hämta mig och så åkte vi helt enkelt in och ringde först när vi närmade oss och sa bara att vi kommer nu. 
 
Väl inne blev vi väl bemötta och jag fick göra ctg och dom kollade på tappen. Den hade minskat några millimeter sen förra veckan och tappen var fortfarande öppen inifrån. Men cerclaget gör sitt jobb och håller stängt. 
 
Blir ju såklart uppstressad av situationen när man bara fått dåliga besked när vi åkt in akut förut. Men så skönt att få åka hem med Harry kvar i magen och lugnande att fått höra hans hjärta slå och veta att han mår bra där inne. Jag känner ändå att jag är så klar med att vara gravid, vill bara kunna släppa den oro jag känner och få ha honom här hos oss. Orolig för sitt barn kommer man väl alltid vara, men den konstanta oro jag känner i graviditeten vill jag ska ta slut. "Bara" 12 veckor kvar om han vill stanna till bf. Snälla låt det gå fort. 


Kommentarer
Malin

Åh, vår son heter också Harry! Bra val :)

2014-12-02 @ 10:51:35
Jennie

Lita alltid på magkänslan!! Du känner din kropp och din bebis bättre än alla andra. Men skönt att Ni blev bra bemötta när Ni var där. Ta en vecka i taget... Jag håller verkligen tummarna för Er. Du har en jätte fin mage! Kram

2014-12-02 @ 22:54:47


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0