Min trasiga familj.
Idag har jag åkt lite i min egna bergochdalbana av känslor, en lång nedförsbacke hela dagen. Precis när vi träffade kuratorn efter Ivar föddes så sa hon att det kommer bli en känslomässig bergochdalbana att bearbeta sorgen. Det har hon verkligen haft rätt i. Jag har bra dagar, jag har dagar när det gnager i hjärtat, jag har dagar när jag gråter över minsta lilla, jag har dagar när jag bara är arg och jag har dagar när jag inte förstår hur jag ska orka ta ett andetag till. Idag är jag nere på botten och orkar inte med mina egna tankar. Önskar att jag kunde stänga av min hjärna och gå på autopilot dagar som dessa. Vill ha mina pojkar här mer än något annat.
Kommentarer
Trackback
