Provsvar.
Jaha, nu har vi varit på sjukhuset. 24 maj hade vi väntat på för att kunna få ett avslut. På ett sätt fick vi väl det men jag är ändå inte nöjd. Provsvaren visade på att det inte var något fel på mig. Skönt. Gynundersökningen visade att kroppen gått tillbaka som den skulle. Skönt. Urinprovet visade att graviditeten gått ur systemet. Skönt. Enligt önskemål har fostret inte undersökts. Va!?!? På vems önskemål? Vi ville ju veta! Nu kommer vi aldrig få veta på grund av ett missförstånd. Läkaren trodde att dom missuppfattat när vi sagt att vi inte ville se honom, att dom tolkat det som att dom inte skulle kolla honom. Sånna missförstånd får inte hända! Jag ska skriva till landstinget och föreslå att man måste skriftligt intyga om man inte vill att dom gör en obduktion.
Nu kommer vi aldrig få veta. I nio fall av tio hittar dom ingen orsak. Men då har dom i alla fall kollat. Men nu får vi välja att tro vad vi vill för att kunna få ett avslut. Vi väljer att inte tro att det var något fel på honom. I nio fall av tio är det inte något fel. Ingenting indikerar på att det skulle varit något fel. Dom sa att han var fin när han kom ut, inte några tydliga tecken på att något var fel så därför tänker vi inte tro det.
För mig och O var han perfekt. Han var något vi skapat tillsammans. Något som var bara vårt och därför är han perfekt för mig.
Kommentarer
Ingela
Självklart skulle Ivar ha varit alldeles perfekt och älskad av alla. Kram på Er
Emelie
Heja er, Maja! Jag tänker på dig och önskar dig allt gott! Det finns inte många sätt man kan sätta ord på situationen, men jag håller alla tummar för er att allt ska gå fint och smärtfritt nästa gång. För den gången kommer <3 Stor kram!
Trackback
