97
Nedräkningen till beräknad födsel är nu nere på tvåsiffrigt. Känns lite overkligt att vi kommit så långt, på något vis så har jag inte vågat tro att det skulle hända. Men självklart är jag jätteglad och när min gravidapp plingade till imorse för att informera om v 27 så blev jag varm i hjärtat när jag läste detta:
Nästa delmål är att gå in i 2015, nu är det två månader kvar till cerclaget klipps bort och sen är det fritt fram för vår lilla Harry att komma ❤️
Tiden är verkligen konstig, det är nästan 2 år sedan vi plussade med Ivar så mentalt har jag varit gravid helt sinnessjukt länge utan att få veta hur det är att vara mamma. Två år av väntan, då är inte två månader särskilt lång tid, men samtidigt så är jag så trött på att vänta, kan vi inte bara snabbspola sista tiden så vi äntligen kan få komma hem med vår lilla bebis?!
Min räddare - cerclaget
Äntligen känns det som att jag vågar njuta lite av graviditeten, även om det är långt kvar så känns varje dag som en liten seger när han är kvar i magen. Vetskapen att hans chanser att klara sig utanför magen blir bättre för varje dag gör att oron minskar lite, lite varje dag.
Idag har jag, som varje vecka efter operationen, varit på sjukhuset och kollat hur tappen håller sig. När operationen gjordes hade tappen börjat bli mjuk och jag hade börjat öppna mig lite, vilket är ett tecken på att kroppen börjar förbereda sig på förlossning. Hade jag inte fått cerclaget hade jag alltså med största sannorlikhet inte varit gravid idag. Men nu så har tappen "återhämtat" sig och är både hård och så lång som den ska.
Tänkte att jag skulle förklara lite mer vad det är för operation jag gjort och hur den ska hjälpa mig att orka bära graviditeten. Cerclaget är ett band som är ca 15mm brett och är av ett stumt plastmaterial. När man sätter dit det vill man att det ska sitta så högt det går, vilket blir ungefär på mitten av tappen. När man ska operera in det så sitter det en trubbig nål i varje ände av bandet. Man skär sedan upp ett litet snitt på tappen och går in med den trubbiga nålen innanför slemhinnan på tappen. Man går sen ett halvt varv med bandet, sen går man in med den andra änden och går ett halvt varv åt andra hållet. Där bandet möts knyter man ihop ändarna så bandet hållet tappen stängd.
Med hjälp av bandet så kan tappen alltså inte öppna sig och med extra hjälp av hormontabletter som jag tar varje dag så håller sig tappen sig också hårdare. Man vill alltså att tappen ska vara hård och lång fram tills bebisen är välkommen ut. I januari så kommer vi klippa bort bandet och sedan är det fritt fram för honom att komma ut till oss! ❤️
Nu låter det som att det inte kan gå på något annat vis än att allt garanterat går bra, men det finns ju såklart fall då operationen inte hjälper och just därför har jag varit inne och kollat en dag i veckan att tappen inte börjar förändra sig. Eftersom bandet sitter på mitten av tappen så kan förändringar ske från båda håll, alltså jag kan öppna mig inifrån fram till cerclaget, eller utifrån fram till cerclaget. Om det skulle hända skulle jag antagligen behöva bli inlagd och tippad för att hjälpa till så att kroppen inte försöker dra igång en förlossning med värkar osv. vilket annars är risken. Men nu när jag gått så långt så har han också blivit så stor att han flyttat upp sig högre upp i magen och ligger inte med samma tryck på tappen, vilket också gör att chanserna för att tappen ska orka hålla emot blir bättre. I och med detta får jag också så smått börja röra mig mer och mer. Bara det är ju helt underbart! 😃
Kärlek.
Här inne ligger en liten kille som gör mig lycklig varje dag. Tänk att man kan känna så mycket kärlek till någon man inte ens har träffat ❤️
