Så här ser en ängel ut.
Publicerat 2014-02-27 13:16:59 i
Nils
Jag kan inte se att det finns något positivt med att återuppleva den här mardrömmen. Jag kan inte se att skulle finnas någon mening med det här. Men det finns vissa bitar som jag är glad att jag haft i tanken under den här graviditeten, nämligen vad vill jag göra annorlunda om det skulle hända igen. Jo jag vill se vårt barn, jag vill se vad vi skapat tillsammans. Med Ivar var jag i sån chock efter förlossningen att jag bara bad barnmorskan att ta ut honom så fort som möjligt. Jag ville inte se, jag ville inte röra. Jag förnekade att han kommit ut.
När vi kom in på sjukhuset med Nils och fick beskedet att det inte fanns något att göra så var jag mycket mer samlad. Direkt efter han kommit ut pratade vi med läkaren om hur vi ville göra. Jag visste att jag ville se honom, jag ville få alla minnen vi kunde få. Läkaren tog med honom ut ur salen, tvättade honom, tog hand- och fotavtryck och bäddade sedan ner honom i en liten låda. Efter det fick vi se honom, vilken fantastisk liten varelse vi skapat tillsammans. ❤️
Jag tänker nu dela bilden på hur vår minsta ängel såg ut. Som mamma vill jag visa upp mitt barn även om han är så liten. Så om du som läser inte vill se så behöver du inte scrolla ner mer än så här. För mig är han perfekt och den finaste av änglar. Jag kan bara tänka hur Ivar såg ut och idag ångrar jag att jag inte klarade att se honom, för det finns inget otäckt med en ängel. 👼💙
Frågor byts mot frågor.
Publicerat 2014-02-26 10:22:30 i
Ivar
Det känns som att jag tittar men inte ser. Som att jag hör men inte lyssnar. Jag ler ibland men jag känner inget. Jag känner mig bara tom. Jag gråter knappt.
Jag pratar om framtiden som om jag visste hur den skulle bli. Men jag vet att jag egentligen inte vet något om framtiden. Jag pratar om levande syskon till Ivar och Nils fast jag är livrädd att tänka att jag kanske inte kan klara det. Allt är så annorlunda nu. Nu vet vi att det inte bara var maximal otur. Det är min kropp det är fel på. Alla frågor vi hade efter Ivar är så gott som besvarade, men nu väcks nya frågor. Frågor som bara framtiden kan svara på. Frågor som kräver att jag kastar mig själv till ödet igen och står maktlös i att kunna påverka.
Jag vill få ur mig alla tankar jag har men jag kan inte bilda dom till ord. Frustrerande att inte få ordning på allt som snurrar i huvudet. Jag greppar efter en tanke men den hinner bytas ut innan jag kan formulera den.
Jag återupplever min värsta mardröm.
Publicerat 2014-02-23 12:21:00 i
Nils
Jag visste att det fanns en risk. Jag intalade mig att det kunde hända igen. Jag försökta förstå det. Men jag trodde aldrig att det skulle hända. Jag trodde inte livet kunde vara så fruktansvärt orättvist att man skulle behöva gå igenom det här en gång till. Jag hade fel.
Ännu en gång har vi åkt akut till sjukhuset. Ännu en gång har vi fått samma besked. Ännu än gång har jag tvingats föda fram en fullt frisk pojke som var för liten för denna värld.
Den 22 februari 2014 klockan 00.45 föddes Nils och gör nu storebror sällskap i himlen. Mina vackra pojkar, varför klarar jag inte att bära er?!
Jag trodde inte jag skulle klara mig ur den helvetesavgrund jag kastades ner i när Ivar föddes. På något sätt orkade jag ta mig så pass långt upp att när jag fick veta att jag väntade Nils så hade jag styrka nog att tänka positivt och glädjas åt att ett nytt liv var på gång. Nils hjälpte mig otroligt mycket i mitt sorgearbete och så tas även han från mig. Jag kan verkligen inte se hur jag någonsin ska klara mig ur det här ännu en gång. Vad ska hjälpa mig ur all smärta jag känner? Det känns som att allt jag kämpar för tas ifrån mig.
Här är avtrycken från en ängel som nu tillsammans med sin bror får vaka över oss. ❤️
It's a...
Publicerat 2014-02-20 11:22:15 i
Nils
...boy! Nu på morgonen har vi varit på ultraljud och tittat närmre på bebis. Jag har varit nervös och spänd i flera dagar så det var himla skönt att både få se och höra att allt såg jättebra ut. Det gick inte heller att missa att det var en lillebror där inne, inte särskilt blyg om man säger så 😊 känns skönt att veta kön så han kan få en identitet så tidigt som möjligt. Är fortfarande inställd på att det kan vara så att man inte får mer tid än den i magen tillsammans så därför ville vi veta kön och vi har också valt att kalla honom Nils. Ivar blev ju inte Ivar fören vi förlorat honom så det känns bra att ha en personligare relation än bara "den/bebis/barnet". Sen vet man ju aldrig om det är en Nils när han kommer ut, men nu heter han så! Jag är jätteglad, det känns som att det är menat att jag ska få bli mamma till en levande pojke ❤️ Oavsett kön så är det viktigaste att allt såg bra ut och att tappen idag var 32mm så vi hoppas att den vill hålla sig stark fram till sommaren!
Förkortad tapp.
Publicerat 2014-02-15 09:45:00 i
Nils
Igår var jag inne på sjukhuset och mätte tappen. Kändes bra att jag litade på min magkänsla och sökte då det visade sig att tappen blivit 6mm kortare sedan förra mätningen för 10 dagar sedan. Ny mätning igen nästa torsdag i samband med rutinultraljud. Känner mig inte lugnare efter besöket, men tacksam att dom flesta läkare jag träffat på kvinnokliniken och kvinnohälsan har varit väldigt förstående och uppmuntrar mig att söka så ofta jag känner. För att citera läkaren jag träffade idag "vi ser hellre att du ringer tre gånger om dagen och att allt ser bra ut än att du avvaktar och att det sedan inte finns något att göra..."
Jag googlade (trots Google förbud från kuratorn) på livmodertappen och hittade en bra artikel som ni kan läsa om ni vill veta mer om vad det innebär med en förkortad tapp, det är bra även för er som inte varit i riskzon tidigare att be att få tappen mätt någon gång under graviditeten. Här kommer ett litet utdrag ur artikeln:
"Forskning har visat att cervix längd är en betydande prediktor för tidig födsel. Livmoderhalsen är den nedre, smala delen av livmodern där den förenar sig med slidan. Att ha en förkortad livmoderhals för tidigt återspeglar tidiga utplåning eller gallring, i livmoderhalsen, skapa risk för prematur födsel. Ju kortare livmoderhalsen är, desto större är risken för för tidig födsel.
Normal cervix längd mitten av graviditeten är 30 till 40 millimeter. Kvinnor med en cervix längd under 30 millimeter kan kräva närmare observation eller test på grund av deras risk för spontan tidig födsel, även om många kvinnor med en kort livmoderhals fortfarande leverera sikt. Din läkare kan identifiera en förkortad livmoderhals genom mätningar under andra och tredje trimestern av graviditeten.
Om din läkare anser att du har en förkortad livmoderhals, kommer du att observeras närmare under hela graviditeten, och det finns flera behandlingsalternativ som kan rekommenderas. Nyare forskning har visat en minskning av för tidig födsel med användning av progesteron terapi hos vissa kvinnor.
Cervikal cerclage är en annan behandling som har visat betydande minskningar av prematura födslar och spädbarnsdödlighet. Cerclage är ett kirurgiskt ingrepp som innebär att placera en söm genom livmoderhalsen, i huvudsak sy det stänger för att förhindra den från att öppnas för tidigt..."
Status för dagen är att min tapp är 30mm, den har legat på stadiga 36mm alla andra mätningar, men ännu är det ingen större fara. Sedan v.13 har jag tagit tillskott av progesteron för att hålla tappen lång och stark. Minskar tappen i längd yttetligare finns möjligheten att sätta ett cerclage (om det inte är för långt fram i graviditeten.) idag blev det mer ett fakta inlägg, men jag orkar inte formulera min oro just nu så nu vet ni kanske lite mer om tappen som är en viktig del i mitt liv just nu :)
Denna oro.
Publicerat 2014-02-13 10:06:13 i
Nils
Jag är inne i en riktigt orolig period nu. Är så himla rädd att något ska hända. Nästan all vaken tid går åt till funderingar och oro och så blir jag slussad mellan kvinnohälsan/vårdcentralen/sjukhuset. Jag hör liksom inte riktigt hemma någonstans nu.
Den här veckan började med besök hos en riktigt otrevlig människa på vårdcentralen för att kolla upp en huvudvärk som varit nästintill outhärdlig. När huvudvärken väl började släppa börjar ryggen spöka. Jag har fått diriktiv av min läkare att söka så fort jag får ont eftersom det var det enda tecknet på att något var fel med Ivar.
Nu sitter jag och väntar på att sjukhuset ska ringa upp så jag får en tid för att komma in och mäta tappen. Känner mig som en jobbig jävel som det är fel på hela tiden, men är ändå glad att jag blir tagen på allvar och får komma in och kolla när jag är orolig. Skulle inte förlåta mig själv om jag struntade i att söka och att vi skulle förlora ännu ett barn.
En glädjande sak är i alla fall att jag känner hur det sparkar inne i magen med jämna mellanrum och igår kände jag till och med en spark utanpå magen. Kan inte minnas att jag kände så här tydliga sparkar av Ivar fören sista veckan han var i magen.
Bilder från nyårsafton, hade varit inne och tittat på bebis dagen innan. En sak som jag tycker är kul med att gå på alla dessa kontroller är ju att jag få titta till bebis ofta, har redan fått göra sju ultraljud och idag kanske det blir ett åttonde.
Skräckblandad förtjusning.
Publicerat 2014-02-07 18:26:37 i
Nils
Idag tänker jag dela något med er som läser som gör mig både jäkligt rädd och samtidigt väldigt glad. Det är med skräckblandad förtjusning som jag vill berätta att Ivar ska bli storebror!
Från början var jag övertygad om att det var något jag inte vill gå ut med alls, men jag glädjs ju minst lika mycket över den här graviditeten som när jag väntade Ivar. Bloggen är ju trots allt en plats för mig att skriva av mig om tankar och känslor och jag känner att jag är i behov av att skriva om all glädje och rädsla lika mycket som behovet att skriva om min sorg och saknad till Ivar.
Idag går jag in i vecka 18 och det närmar sig mer och mer den veckan jag förlorade Ivar i, kanske därför jag också känner större behov av att skriva av mig då oron är svår att skaka av sig. Jag får ändå en bra hjälp av två duktiga läkare som håller bra koll på mig och bebis i magen så det lugnar något.
Ja det var det jag ville dela med er idag, jag har bara ett litet önskemål; för er som känner för att lämna en kommentar, gör gärna det här på bloggen och inte på facebook. Även om jag delar länken på fb så vill jag ännu inte gå ut på det viset för alla. Ni som faktiskt bryr er/ är så pass intresserade av vad jag har på hjärtat att ni klickar er in här får gärna dela det här med mig, men det behöver inte ligga i nyhetsflödet på fb nu.
Så här ser magen ut idag, det börjar bli svårt att dölja😊
