Midsommar.
"I lövad skrinda så fylld utav skratt
små pojkar i sjömanskravatt
På mjuka små fötter runt midsommarstång
små rosa flickor med hatt och ballong
Och där mitt ibland oss i den ljuvaste tid
en tomhet, en saknad, en stilla frid
I lövad skrinda med bus och kiv
En tom liten plats. Där saknas ett liv.
Två ben som inte fick dansa en gång
En saknad groda kring midsommarstång
En blick som ingen fick möta idag
En änglavinge på lätta små slag
över blomsterfylld äng i ditt sommarland
men här på jorden, här fattas din hand
På sommarprydd grav i solens sken
en flyktig kyss på en skrovlig sten
En krans utan hjässa, en ros i en vas
Så väl dolda tårar i skuggiga glas
Och en röst som viskar i mitt hjärta idag
"Mamma förstå, att i dem finns jag
I barnens glittrande blick ser du mig
Jag finns här för alltid precis intill dig
I barnens klingande skratt där hörs jag
Däri vart hjärta, i vart andetag,
Älskade mor, där finns jag..."
Så saknad och så älskad.
Ett osynligt barn...
Vikthets och bikininojja.
Nu börjar sommaren ge sig till känna ordentigt med flera dagar av härligt väder. Dom som känner mig vet att jag är en riktig soldyrkare, jag älskar att vara på standen och sola och bada. Jag har däremot aldrig trivts med min kropp. Oavsett om jag vägt 60 kilo eller 80 kilo till mina 176cm så har jag aldrig känt mig bekväm med min egen hydda. Nu har jag fött två barn och magen är väl lite slappare än vanligt och jag har kvar några gravidkilon. Jag har verkligen inte orkat ta tag i att gå ner dom här kilona som jag tror jag skulle kännare mig finare utan nu, utan mår istället bara dåligt av att dom är där.
Man brukar säga att man ska måla upp en inre bild av hur man vill se ut så är det lättare att hitta motivationen till att räkna kalorier och ge sig ut i spåret eller vadman nu gör för att nå dit. Men när jag ser min inre målbild så ser inte jag en platt mage, tvärt om så är min målbild en kula på magen just nu. Jag vill ju trivas i min kropp men målet nu är inte att vara så smal och vältränad som möjligt utan att bli gravid och få ett levande barn. Och jag tror att när jag får det och knuffar en barnvagn framför mig så kommer jag inte skämmas över en putig eller slapp mage. Dessutom tror jag att jag kommer vara mer motiverad till att komma i form när jag inte försöker bli gravid. Eftersom ingen idag kan se att jag fött barn för knappt fyra månader sedan (och för 14 månader sedan) så känns det inte som att jag har en "ursäkt" till att min kropp ser ut som den gör.
Det är antagligen som folk säger att man är så upptagen med hur man själv ser ut så man inte bryr sig om hur någon annan ser ut på stranden. Jag vet inte riktigt var jag vill komma med det här, men jag är bara less på att jag inte bara ska få tid att sörja mina barn, samtidigt försöker vi bli gravida igen vilket är jävligt psykiskt påfrestande och till råga på det så går jag runt och mår dåligt över några extra kilon som jag inte hittar motivation till att ta tag i. Jag önskar att jag kunde släppa mitt dåliga samvete över att äta en glass eller ta en öl den här sommaren och bara acceptera att jag ser ut som jag gör och att det faktiskt finns en anldning till det även om jag inte kommer till stranden med en barnvagn som synbar orsak till dom här exta kilona.
