Tiden står visst aldrig still.
Tänk att tiden bara går oavsett vad som händer i livet. Snart är det ett halvår sedan du kom och gick. Jag vet inte om tiden gått snabbt eller inte, men att den gått är ju tydligt. Ibland känns det som att jag levt med sorg och saknad efter dig hur länge som helst för jag minns inte hur det var att leva innan. Sedan i nästa stund förstår jag inte att det gått ett helt halvår, allt är så fastetsat i mitt huvud att det lika gärna kunde hänt igår.
Ja det här med tid är svårt för mig. Jag får inget grepp om tiden, den bara är. Tiden kanske läker alla sår men aldrig kommer jag glömma dig och vad som hänt. Jag vill inte glömma, hur smärtsamt det än är att minnas...
